Jag läste Sven Lindqvists ”Myten om Wu Tao-tzu” som introduktionsbok på litteraturvetenskapen i Göteborg 1980. I mer än trettio år har den alltid funnits på armlängds avstånd ⎯ jag har aldrig gett bort en bok i present fler gånger, jag har aldrig citerat en bok flitigare. Vi ses nog i stort sett varje dag.

Det är kanske en överdrift att säga att den förändrade mitt liv, men jag vågar nog påstå att den gjort det bättre. Mera. Större.

Den har nästan aldrig stått i bokhyllan, jag har alltid haft olika upplagor liggande på skrivbordet, nattygsbordet, köksbordet. En lapp instoppad som bokmärke, flera lappar. Mitt uppe i något annat har jag blivit sittande med en sida, ett stycke, en mening. Färdigpackad  inför en resa har jag blivit stående i dörren, det är något jag har glömt?

Jag går in och hämtar Svens bok.