Claes Wahlin om Sven, Aftonbladet 21/1 2014

Den senaste, jag vägrar att skriva sista trots att han har Parkinson, boken av Sven Lindqvist kom 2008 med titeln Avsikt att förinta och handlar om folkmord (en pendang till Utrota varenda jävel, 1992). Boktiteln är ett citat ur FN:s folkmordskonvention, där just avsikten eller uppsåtet är av vikt för att något ska kunna definieras som folkmord.

Titeln är typisk för Lindqvist, konkret och rakt på sak, liksom han i oräkneliga debattartiklar under nära ett halv sekel har retat lika många som har blivit upplyfta av hans texter. Av böcker finns det över trettio, allt sedan debuten 1957 med Ett förslag, där han ville hitta förbindelser mellan det lilla, privata livets moral, och samhällets.

På den vägen har han sedan skrivit, om historiska och samtida orättvisor, hela tiden efter Wilhelm Ekelunds devis ”En författares ärelystnad: icke nedskrifva en sats som man ej själf lefvat, pröfvat.” Den påminner Tomas Lappalainen om i sitt hyllningsporträtt av Sven Lindqvist i senaste numret av Arena (6/2013), där han träffar Lindqvist och andra som minns (eller inte minns mycket) av Lindqvists betydelse för den svenska debatten.

Reklamen är livsfarlig från 1957, som handlar precis om vad titeln säger, ställde till ett herrans liv, och så skedde med många av hans debattinlägg och böcker. Men tyngden, det raka tilltalet, allvaret – läs varenda jävla bok.