Project Description

Lägenheter på verkstadsgolvet

En idéhandbok i arbetsmiljöplanering

Statens råd för byggnadsforskning, Örebro 1977. Tillsammans med Jan Henriksson.

För att kunna förändra måste man först lära sig att ifrågasätta. Man måste öva sig att anta att saker och ting vore annorlunda, att föreställa sig hur livet då skulle vara, att leva sig in i dessa förhållanden som ännu inte existerar. Bilder och texter i den här boken ger material för sådana övningar.

Anta t ex att bostäder byggdes på samma sätt som man idag bygger industrier. Vad skulle det innebära? Slut ögonen och försök se det på insidan av ögonlocken: de stora öppna bostadshallarna där hundratals män, kvinnor och barn bor, lagar mat, äter, diskar, leker, kör bil, badar, sover, älskar, läser och tittar på TV ⎯ bara åtskilda av några halvt utsuddade färgmarkeringar i cementgolvet.

Syns det? Det ser ganska festligt ut inte sant? Varför bor vi då inte på det viset? Jo därför att de flesta människor tycker att tio meter är lite väl högt i tak, att 5000 kvadratmeter boyta är lite i mesta laget och kanske framförallt att 100 människor är för många att leva tätt ihop med.

De flesta vill bo tillsammans i mindre grupper, i familjer eller storfamiljer. Varje sådan grupp brukar vilja ha ett eget utrymme, en lägenhet, som genom väggar är avskild från andra lägenheter. Väggarna stänger ute buller och andra störningar. Man kan också hänga upp tavlor eller fotografier som gör bostaden mera personlig.

Även inom varje enskild bostadslägenhet är utrymmet ofta uppdelat i mindre enheter, rum, som är avsedda för olika ändamål. Man ställer inte spisen mellan sängarna, man har ett särskilt rum, köket, där man lagar mat. I moderna kök finns ett punktutsug, köksfläkten, som tar bort matoset.

Man har inte bilen i sovrummet, den ställer man i ett helt annat rum: garaget. Man behöver inte ha kaklade väggar i vardagsrummet ⎯ duscha gör man i ett särskilt rum, badrummet. Det anses allmänt att en sådan uppdelning av boytan med skiljeväggar mellan olika aktiviteter minskar störningarna och ökar trevnaden. Skulle inte samma grundprincip som förefaller så självklar i en bostad kunna tillämpas även när man bygger fabriker? Vore inte väggar ännu mer befogade i en fabrik? Matos och stekflott är ju inte hälften så farligt som svetsrök och slipsprut. Bullret i ett bostadshus är i allmänhet obetydligt jämfört med bullret i en verkstadshall. Det är i fabriken väggarna verkligen skulle behövas.

Därför lanserar vi i den här boken idén om arbetslagets rätt till en egen ”lägenhet” på verkstadsgolvet.